För ett tag sen läste jag något på en blogg om att skrivande önskade att man kunde plugga in människor och ladda batteriet såsom man laddar en mobil. Och det fick mig att tänka. Tyvärr så minns jag inte bloggen som skrev det, men den platsen finns fakiskt. Den kanske varierar för andra men för mig är den naturen. Det är något så fantastikt och speciellt att strosa runt i orörd natur utan att känna tidspress och "jag måste vara tillbaka innan.." och det laddar fakiskt batterierna! 

Däremot är det sjukt synd hur sällan man tar tillvara på det här och fakiskt ger sig tid att ta sig ute i naturen. Och den där fantastiska, orörda naturen krymper ständingt och blir allt mindre. Det skär i hjärtat och gör mig nedstämd.

Näh, fy vad demprimerande det blev, det här skulle ju vara ett inspirerande inlägg. Här kommer lite mysiga vår bilder istället!