Många gånger känner jag att allt jag består av är kontraster. Åsikter, Känslor och tankar som står i kontrast. Kanske är det inte så konstigt, kanske alla känner så någon gång. Men det sammanfattar ofta mig väldigt bra, jag har svårt att beskriva mig själv eftersom i samma stund som jag säger något inser jag att motsatasen också i viss mån eller i vissa situationer också stämmer in.

Det har även kommit tillytan nu här i dagarna när jag planerat för Englands resan. För det mesta är jag väldigt nöjd med att bo i Sverige, det är här jag trivs och det är här jag kommer stanna tills dagen jag dör. Jag kanske flyttar lite längre upp i vårt avlånga land, där vintrarna är lite längre, lite kallare, men jag stannar i Sverige.

Men så finns det dom där dagarna då jag inte vill, inte kan stå still. Dagar då fördändring kommers som en skön vind som man längtar efter, när de vanligtvis känns som ett mörkt, förfärligt oväder som man bara vill ska försvinna. Dagar då jag vill resa världen runt och vakna upp på en ny plats varje dag. 

Dagar då jag önskar att jag kunde öppna dörren och gå, bara gå, fortsätta gå och aldrig stanna!