Idag var jag ute på promenad tillsamans med Tico, och under promenaden med Tico funderade jag på våra relationer med de djur som bor tillsammans med oss. Hur djur-människo världen verkar vara uppdelad i "Jag är ledare, Absolut lydnad nu!" och "HippieDippie, Du gör vad du vill" läger. (<-- Obs, extremt karikatyr och överdrivet med en stor dos sarkasm) Men allvarligt talat många av oss vill vara ledaren över djuret och kräver åtlydnad direkt och ser ner på folk som försöker åstakomma 50/50 percent relation med sina djur.

 

Personligen tror jag, Hell yeah! Du kan vara djurets ledare, det behöver inte vara dåligt så länge du blir en översittare och du kan visst vara djurets vän utan att riskera att bli "överkörd". Men jag är däremot fast övertygad att i det samhälle vi har kan vi inte ha en helt 50/50 relation med dem. Det funkar inte att en hund springar ikapp en hundrädd person för att den vill hälsa, eller ignorerar dig när du säger stanna och springer ut framför vägen och blir påkörd. MEN det betyder inte att du behöver axla rollen som "översittare" och kräva absolut lydnad hela tiden.

 

För det går nämligen att åstakomma en 49/51 relation, där hunden (eller vilket djur det nu handlar om) tar 49% av besluten och du tar 51% av besluten. Det är den realationen jag strävar efter med Tico. Tico har alltid rätt att utrycka sin åsikt, precis som jag har det! Ibland kan vi råka i diskussion när vi vill gå åt olika håll på en promenad, det betyder inte att vi har en dålig relation där jag är en svag ledare och han försöker ta över. Det betyder att vi har en sund realtion och råkar ha olika åsikter. Han kommer inte alltid när jag säger kom, sitter inte alltid när jag säger sitt, när jag säger det i normal samtalston vill säga!

 

För här kommer den där procentens förflytting i 49/51 relationen att träda i verket. För djur är väldigt smarta och är mer fokuserade på energi och tonläge än de ord som vi fokuserar mer på. Så när jag ändrar tonläge och energi, då kommer han VARENDA gång när jag säger kom, Stannar på EN GÅNG om jag säger Stanna etc. och det gör han för att jag inte missbrukar min procent, min "makt". När jag säger STANNA på det sättet är det allvar, jag använder det bara när han absolut måsta stanna, för att t.ex inte springa fram till någon som ev. är rädd för hundar eller riskerar att springa ut och bli överkörd. I alla andra situationer säger jag det i mitt vanliga samtals läge, han vet fortfarande vad det betyder men han vet också att han inte måste komma på en gång, precis som när du säger till din mänskliga kompis att komma.

 

Djur är smarta! Jag är övertygad om att varje hund kan lära sig skillnaden precis som Tico gjort. Detta kan du lära dem på samma sätt som alltid, på det mer "traditonella" med bestraffning och rädsla, eller ett mer positivt med belöning och uppmuntran. Båda fungerar men jag föredrar såklart det mera positvia sättet. Det kommer alltid finnas något som kan orsaka mer rädsla än du, och då kommer djuret att skita i dig. Tillskillnad från om djuret har lärt sig att du är tryggheten, då kommen hen att söka sig till dig om hen blir rädd!