För nästan en månad sen nu tog jag studenten efter mycket om och men, de sista veckorna var minst sagt hektiska och jag dygnade flera gånger, men tillsut så! Jag sprang kanske inte ut med mitt examensbevis, det kom senare på posten men jag fick det iallafall, jag gick ut skolan mycket till hjälp av fantastiska lärare och jag fick mitt examensbevis!

Nu däremot är jag arbetslös (eller har sommarlov om du frågar mamma) och egentligen borde jag spendera hela dagarna med att hitta ett jobb så fort som möjligt, ägna varje ledig tid åt det och öveningsköra och plugga för körkortet så att mina jobb chanser ökar. Och jag har dåligt samvete.

 

Jag har dåligt samvete för det är inte det jag gör just nu. Jag har inte skickat in en ansökan på ett bra tag nu, fast jag borde. Men till viss del vill jag skaka av mig den där dåliga känslan, det där samvetskvalen. För även om mina lärare sa att jag kommer få jättesvårt att hitta jobb om jag tar "sommarlov" först. Och visst det kanske stämmer, men jag tror verkligen jag behöver det här.

För jag har så extremt svårt med måsten som andra har bestämt och det är något som jag har svårt att förklara för andra för jag är så extremt rädd för att bli anklagad för att vara lat och oduglig, i mina lägsta stunder tror jag på de anklagelserna som egentligen bara kommer från mig.

 

 

Men jag måste stå rakryggad och inse att det är så här jag funkar och det är något som tärt på mig sedan jag var liten. Skolgången har inte alltid varait jättejobbigt, det där "måstet" har funnits och tärt på mig som liten men först var det bara ett mindre irritations moment, ingen gillar ju skolan, eller hur? Men jag började först på allvar märka av det i slutet av mellanstadiet och det har bara tärt mer på mig sen dess. Detta ledde till att jag nästintill kraschade i tvåan, var sjuk i flera veckor i sträck och missade massor. Därav att jag fick jobba häcken av mig såpass i trean för att överhuvdtaget kunna ta studenten.

 

Det har till viss del lett till en skräck inför att jobba, men också till en extrem längtan efter jobb. Därför jobb är ändå det, Jobb. Du jobbar, sen är du fri. Arbetsgivaren ger dig inte läxor efter arbetstid som du måste göra klart till nästa dag. Du får en tydligare skiljelinje mellan jobb och fritid, vilket var en av de saker som tärde mest på mig under skoltiden tror jag. Min asboluta dröm är ett eget förtag där jag själv kan bestämma mer över min arbetsplats och arbetsdag. Men då måste jag vara redo så att jag faktiskt kan tillåta mig själv fritiden och inte ha dåligt samvete över jobbet när jag är ledigt eller längta till fritid under jobbet.

 

Men efter att jag gick ut så var jag helt slut, de sista veckor tog knäcken på mig även om ingen annan än jag märkte det. Jag brukar ha svårt för att låta andra komma nära inpå på det sättet, det här är nog det mest ärliga jag varit om mig själv någonsin, och jag gör det via nätet där vem som helst kan läsa. Vilket kanske inte är helt tryggt men jag tror jag behöver göra det, för min skull. Jag måste skriva det här.

 

Efter att jag var helt klar och fått mitt examensarbete så sov jag till 1 på morgonen, visst var jag glad över min examen men mest var jag bara trött och extremt rädd och anklagade mot mig själv. Att jag var en slashas som lär vara arbetslös tills jag är 25, bor hemma och lever på min kära mors ynnest livet ut.

Men jag behövde vila, jag behövde återhämta mig, sakta men säkert har jag börjat ta mig samman nu. Jag vakande runt 9 idag, jag har fått igång morgonrutinen. Jag rastar hunden, jag äter frukost även om övriga matvanor inte är i topp än. Jag har börjat känna mig lite mera energisk, lite mera hoppfull och lite mera entusiastik över framtiden. I CAN DO THIS! Och jag förstår att jag måste ta hand om mig lite bättre, jag ska inte bli så stressad över att det snart är Juli och att jag inte söker jobb för fullt.