Det är inte lätt det!
Men det verkar gå bättre nu när jag kommit över min avsky för att mobilblogga även om inläggen nog blir rätt korta och tråkiga så kan jag ju iaf börja skriva på dom på tåget till jobbet.

Men men, eftersom jag bloggar mest för att dokumentera för min skull så kommer väl en status rapport här.
Ponsan är övertygad över att hon kommer att dö av tristess och understimulans, foten är mycket bättre men inte helt frisk så lösgalopp och ridning utan stigbyglar är i princip det enda på schemat just nu och damen hälsar surt att hon är van vid variation!

Ska snart iväg ut till fröken och försöka hitta på nåt (förhoppningsvis) roligt samt förbereda lite, vad och varför håller jag hemligt ett tag till, hihi.