Idag, den 4 maj är det den internationella avsuttna hästdagen, och jag hade tänkt att vi skulle fira med att ta oss ut på en promenad. Det är faktiskt den aktivitet vi oftast ägnar oss åt, iaf på sommaren, och som vi båda tycker bäst om! 

Men ibland blir det inte som vi tänkt oss, fick mens dagen innan och motivationen var inte på topp. Fixade med trädgårdslandet medans hästarna åt upp sin frukost men när det var dags kände jag inte alls för att gå ut.

Fyllde ändå mina fickor med godis och försökte initiera en lekstund. Alva svarade med några halvdana crunches och lite trav men verkade ungefär lika motiverad som jag och mer än nöjd med att bara gå och beta gräs istället.

Så det slutade med att jag åt upp godiset själv (knäckebröd & morot) satte mig på en sten, lyssnade på fåglar och hästarnas tuggande och njöt av att göra ingenting tillsammans.

För det är oxå viktigt och det bästa med att ha henne där jag har henne. Jag får ofta frågor om varför jag har henne så långt bort, men dagar som denne blir det så tydligt. Att inte behöva känna någon stress eller dåligt samvete när jag inte orkar eller vill hitta på något extra. Då hon får alla sina behov tillgodsädda av mat, motion, skydd o sällskap av att bara gå i hagen. För att hon har kompisar och en stimulerande miljö och en tillvaro som berikar hennes liv även när jag inte är där. Allt annat vi hittar på blir liksom bara grädde på moset. Kul men inte nödvändigt eller tvunget och därför så mycket bättre.

Och därför kan vi oxå bara göra ingenting och trivas lika bra för det. Bara vara häst och bara vara människa.

Känns som det blev lite svamligt där på slutet, vet inte exakt vad jag ville få fram men ett axplock ur mina tankar blev det. Ridning är inte allt och att bara vara tillsammans duger gott även om man bara gör "ingenting"!