Vår sista körtur?
Jag vet inte.
Kanske.
Men det blir tydligare för varje dag som går, varje pass vi genomför, att han inte längre tycker det är kul.
Istället för att spetsa öronen när vagnen dras fram, fryser han fast och vägrar lämmna stallet.
Istället för att att glatt och ivrigt vandra iväg när jag hoppar upp i vagnen, vägrar han gå och måste ledas igång.
Istället för att skritta friskt genom hela kroppen går det i snigelfart och det känns som om han vill vända om igen.
Som jag fattat det som var det så han betedde sig på kvinmersta, han såldes ju för att han tröttnat på livet som skolhäst.
Men han har inte betett sig så här, inte i körningen. I ridningen har han betett sig liknande, därför la jag ridningen på hyllan, jag trodde han helt enkelt inte det var kul längre.
Men nu har han börjat bete sig likadant i körningen. Det kan ju va att han har tröttnat men det kan ju likaväl vara att han har ont någonstans oxå. 💔
Jag ska försöka få ut Jenny ("vår" vetrinär) att komma ut en månad tidigare än planerat för Alvas tandkoll så får hon känna igenom honom. Han är ändå 18, vilket kanske inte låter som någon jätte ålder men han har först gått som travhäst sedan som skolhäst. Hur många har inte tagit sin licens med honom lr lärt sig rida monte på honom?
Det sliter, så det vore inte konstigt om han är trasig i kroppen, tyvärr.
Hittar hon inget med honom kommer jag pensionera honom på heltid hädanefter för säkerhetsskull och bara jobba honon från marken. Fina, fina Axel som fåtr lilla mig 100% ridmänniska/skogsmulle att förstå tjusningen med körning. Han kommer inte tvingas att dra vagnen om han inte längre vill.
Hittar hon nåt? Ja då vet jag inte, det får vi se då. Just nu känns framtiden väldigt oviss. Det är inte alltid kul att ha ansvar för levande individer.
Men en sak vet jag, oavsett vad som händer, om vi kommer tillbax till körninge eller om idag var vårt sista pass någonsin, så är det här han stannar livet ut. Han är och förblir lika älskad oavsett vad som händer! ❤
